samma tid förra året hade jag en liknande känsla som jag har nu.. jag väntad på en , men mitt i allt kommer en vind susande förbi och jag tog en annan väg, den vägen gick jag på i 9 månader. men nu är det samma sak, fast inte samma vind.. ska man låta vinden dra med en? eller ska man låta den blåsa förbi.
jag vet inte riktigt vad jag känner, allt är fortfarande rätt nytt, och fortfarande känsligt..
men är inte livet för kort för att låta massa vindar bara flyga förbi, utan att man låter sig dras med?
varför skulle man ta den risken? risken att bli sårad igen.. men det kommer man aldrig komma ifrån, man blir nog alltid sårad till slut , och är man beredd så kanske det inte tar lika ont..
1 kommentar:
ojoj vilke bekymmer du har.
Haha jag låg ju och sov inatt då vi messade. Har inte riktigt koll på vad jag skrev, men det kanske blev någorlunda sammanhängande iaf? :)
Tyvärr kan jag inte ge något bra råd på dina vindar. Egoitsiskt tänkt vill jag att du bara ska skita i vinden, för jag vill ha dej för mej själv :p
Men för din skull har jag faktiskt ingen aning om vad som är bäst. Vet ju knappt hur vinden du pratar om ser ut. Men det är väl ingen ny vind, utan det är väl samma vind som blåste då du var hem till mig? Vinden vars namn jag finner lite lustigt.
:D
Skicka en kommentar